Innehåll
Den historiska Hansan
Hansans rötter sträcker sig till mitten av 1100-talet. Lågtyska köpmän slöt sig samman för att gemensamt nå ekonomiska mål inom handeln och utveckla ett säkert transportsystem, speciellt till sjöss. Hansans område sträckte sig från nederländska Zuidersee till baltiska Estland och från svenska Visby till linjen Köln–Erfurt–Wroclaw-Krakow. Det innebär enligt dagens karta sammanlagt sju europeiska stater.
Från 1200-talet till mitten av 1400-talet behärskade Hansan det mesta av Nordeuropas utrikeshandel. Den fick dock aldrig någon monopolställning. Den försåg Väst- och Centraleuropa med lyxartiklar, livsmedel och råvaror. Köpmännen levererade i gengäld färdigprodukter såsom kläder, metallvaror, vapen och kryddor till norra och östra Europa. De viktigaste omlastningsplatserna var Novgorod (nordvästra Ryssland), Bergen (Norge), Brügge (Flandern) och London (England).
Från mitten av 1300-talet stärkte Hansastäderna sitt förbund för att kunna hävda sig mot adelns maktanspråk, konkurrerande köpmän från England, Italien och Sydtyskland, holländska småfraktare och växande statliga strukturer. Ända till slutet av 1500-talet kunde Hansan utöka sitt inflytande från Portugal till Ryssland och från Skandinavien till Italien och noterade stora framgångar. Dess inflytande sträckte sig över 20 europeiska länder enligt dagens karta. Konkurrensen kunde dock inte hejdas. Hansan förlorade sitt inflytande. Nya nationella och territoriella ekonomiska strukturer gav hansastäderna allt mindre utrymme: historiens sista Hansadag gick av stapeln i Lübeck 1669.
